Val - Nu igen? På riktigt?

EU Valet  2019 - Söndagen den 26:e maj

EU Parlamentet, Strasbourg

Söndagen den 26:e maj är det val till Europaparlamentet. Men vad betyder det för oss svenskar? Vi har ju nästan precis fått ordning på vår eget parlament eller riksdagen som vi brukar kalla det här i Sverige. 

"Är det verkligen så viktigt att gå och rösta i EU valet?"

"Är det inte så att vi ändå inte kan påverka något i EU?"

"Är det inte bara de stora länderna som Tyskland, Frankrike och Italien som bestämmer allt?"

"Vad är egentligen poängen med att bry sig om EU, dom hittar ju bara på massa skit ändå? 

• Dom bestämmer över om våra svenska jordgubbar skall få kallas jordgubbar! 

• Dom bestämmer om hur våra gurkor skall se ut!

• Dom förbjuder vårt snus!" 

Det är förvisso så att vi i Sverige är väldigt duktiga på att övertolka många av direktiven från EU, ibland är vi så duktiga att det blir absurt och att direktivet blir mer ett hinder än något positivt. Men varför skall vi då gå och rösta i EU-valet, spelar det egentligen någon roll? Det korta svaret är ja. Det är jätteviktigt att gå och rösta, i alla val, oavsett om det är EU-val eller kommunalval. Vårt demokratiska samhälle bygger på den fria rösträtten. Ju färre det är som röstar desto sämre fungerar demokration och det är större risk att extremister får makt.

Parlamentet

I EU-parlamentet (EU:s riksdag) finns det 751 ledamöter eller  europaparlamentariker som de också kallas och kan jämföras med de 349 riksdagsledamöterna i vår svenska riksdag. Precis som våra riksdagskvinnor och riksdagsmän, så representerar de 751 europaparlamentarikerna folket i de länder som är medlemmar i den Europeiska Unionen, EU. Just nu är 28 länder medlemmar i EU. När Storbrittanien lämnar EU kommer antalet medlemsländer att var 27 stycken och antalet europaparlamentariker vara 705. I EU parlamentet beslutar man om EU:s gemensamma lagar och gemensamma budget. 

Europaparlamentet

Euparlamentariker

Av de nu 751 platserna i EU parlamentet så har sverige 20 stycken platser. Det är dessa 20 platser som vi i Sverige kommer att rösta om den 26:e maj. I det Svenska EU valet kommer vi att rösta om hur dessa 20 platser fördelas mellan de olika svenska partierna som anmält sig till EU valet.Totalt finns det hela 85 stycken olika svenska partier att välja att välja mellan på valdagen. De 20 platserna i EU parlamentet fördelas genom att man efter valresultatet räknar ut hur många mandat (platser) varje parti får av de totalt 20 platserna. Mandaten* fördelas enligt samma princip som vid det svenska riksdagsvalet. (Läs mer om detta på valmyndighetens hemsida). I EU valet betraktas hela sverige som en enda valkrets och precis som i riksdagsvalet måste ett parti ha minst 4% av valkretsens röster för få vara med. (Den så kallade 4% spärren.) Precis som i riksdagsvalet så är det i första hand personrösterna som avgör, dvs de personer som du kan välja genom ett kryss på partiets valsedel. Även här finns det vissa regler för att man skall kunna bli personvald. Om ingen eller för få personer blir personvalda är det partiets namnordning på valsedeln som gäller när platserna skall fördelas. Varje medlemsland i EU bestämmer själva hur valet skall gå till. Men varje medlemsland måste garantera att valet är jämställt mellan män och kvinor samt att valhemligheten bevaras. Lägsta åldern för att få rösta är 18 år. 

Men vad är det egentligen vi röstar om den 26:e maj? Är det inte så att de stora länderna i EU är de som bestämmer? 

Maktfördelningen

Jörgen Warborn - Moderaternas 

toppkandidat i EU Valet 2019

Tyskland är det medlemsland som har flest mandat i EU, dom har 96 mandat, därefter kommer Frankrike med 74 mandat och Italien med 73 mandat. Detta innebär att de större länderna rent principiellt har mer att säga till om i Europaparlamentet jämfört med Sverige. Men precis som i riksdagen så är Europaparlamentet indelat i olika grupperingar, så kallade partigrupper utifrån partiernas olika åsikter så att partier med linande åsikter för fram sin politik tillsammans, eftersom det skulle vara omöjligt för ett enskilt lands parti att få tillräckligt många mandat för att ensamt få igenom sin politik i EU parlamentet. Moderaterna är t.ex. en del av EPP gruppen (Europeiska Folkpartiet) som är en liberal samanslutning i EU parlamentet. EPP har 217 mandat i Europaparlamentet vilket innebär att de konservativliberala partierna som samarbetar i EPP har goda chanser att få igenom sin politik. Därmed så är det också möjligt för moderaterna eller andra svenska partier att få igenom sin politik i Europaparlamentet. 

Därför är det viktigt att gå och rösta den 26:e maj! Din röst gör skillnad!

Det finns väldigt mycket mer kunskap att fördjupa sig i när det gäller EU och EU Valet. Här följer lite länkar där du hittar mer information:

Riksdagen - EU Valet 2018
Europaportalen
Valmyndigheten i Sverige
Europaparlamentet
Wikipedia - Mandat
Wikipedia - Val
EPP - European People’s Party

#moderaterna #eu #euval2019 #svpol #euparlamentariker #EPP #europeanpeoplesparty

*Mandat = plats, dvs 20 platser i EU-Parlamentet = 20 mandat i EU parlamentet.

Ett svårt parlamentariskt läge

Riksdagshuset i Stockholm

Då var riksdagsvalet äntligen avslutat och vi skulle ha haft en ny regering. Men som jag tidigare nämnt så blev valet en riktig rysare. Det var inte förrän kontrollräkningen av de allra sista rösterna som valmyndigheten med säkerhet presentera vinnaren av valet 2018. Men vem vann egentligen valet? Skillnaden mellan det rödgröna blocket och Alliansen blev bara ett ynka mandat. SD förstärkte sin roll som vågmästare. Miljöpartiet höll på att åka ur riksdagen. Och vänsterpartiet gjorde sitt bästa val på länge. Historiskt sett så har vi nog aldrig haft ett mer otydligt parlamentariskt läge än det vi har just idag.

Jag skrev en artikel en stund före valet, Reflektioner från en budget debatt där jag reflekterade över blockpolitiken och dess vara eller inte vara. Bland annat så resonerade jag om huruvida den traditionella blockpolitiken med förankring i starka ideologier var passé. Slutsatsen blev att verkligheten nu för tiden är långt mer komplicerad än bara blått eller rött, höger eller vänster, sakfrågor eller ideologiska frågor. Riksdagsvalet visade tydligt att mina farhågor om ett dödläge i mitt tidigare resonemang blev än mer starka.

Stefan Löfvén

I de två senaste valen så har vi på kommunal och regional nivå sett konstellationer som på 70- och 80 talen förmodligen varit mer eller mindre omöjliga. I Västragötalandsregionen så har t.ex. allianspartierna tillsammans med miljöpartiet haft makten förra mandatperioden. I Eskilstuna så samarbetade Socialdemokraterna och Moderaterna. Listan på exempel på kommuner där den traditionella blockpolitiken delvis suddats ut kan göras jättelång. Resultatet har i många fall också blivit att man kommit fram till konstruktiva lösningar i sakfrågorna med en bred förankring i kommunfullmäktige. Detta måste vi lyckas med på riksdagsnivå också om vi inte vill ha ytterligare en förlorad mandatperiod.

Riksdagsvalet 2018 kommer att gå till historien som ett missnöjesval, ett val där folk röstade bort det man inte ville ha. Socialdemokraterna gör t.ex. sitt sämsta val någonsin för att väljarna valt bort dom för att deras politik inte har hållt måttet. Miljöpartiet var nära på att åka ur riksdagen för att väljarna inte varit nöjda med deras politik. Även moderaterna har svårt att hävda sig i årets val också till stor del beroende på vad man inte gjort. Alliansen och Moderaterna har vid flera tillfällen den förra mandatperioden haft flera chanser att rösta ner de rödgröna, men både Anna Kinberg Batras "DÖ" (decemberöverenskommelsen) och Fredrik Reinfeldts "Öppna era hjärtan" sitter kvar i minnet på många väljare som tidigare röstat moderat. SD gynnas till viss del av detta missnöje på samma sätt som Ny Demokrati gynnades av missnöjda väljare i början på 1990-talet. Till viss del gynnas också SD för att många väljare är extremt missnöjda med den migrations och integrationspolitik som de traditionella partierna bedrivit de senaste 15 åren. 

Riksdagen i Stockholm

Väljarna vill se stora förändringar både vad det gäller migration och integration, men man vill också se en bättre sjukvård, en bättre skola och ett tryggare samhälle. Stadsministerfrågan är långt ifrån avgjord. Det enda som är mest troligt just nu är att Stefan Löfven troligtvis aldrig kommer att få axla stadsministerposten igen. Man kan dra paraleller till början av 1990 talet då 80-talsbubblan sprack och missnöjet bland väljarna bredde ut sig. Skillnaden den här gången är att missnöjet är större och mer intensivt. Samhället har också blivit mer komplext och väljarna är mer lättrörliga nu än då. Dessutom så är vi fortfarande inne i en fortsatt ganska stark högkonjunktur till skillnad från 1990-talets början.

Ulf Kristersson

Väljarna har sagt sitt; "Vi är missnöjda och vi kräver förändring." Och oavsett vem som blir nästa stadsminister så är det Ulf Kristersson som har rätt. Det behövs välgenomtänkta reformer med brett parlamentariskt stöd och det behövs nu. Väljarna ser och lever med problemen varje dag och vill ha ändring. Sedan får det inte spela någon roll vilket parti som sitter vid makten, välfärden måste fungera ändå. Sjukvård, omsorg, assistans, lag och ordning och måste fungera ovsett vem som är eller blir statsminister.

//Mikael Granberg

Ett val - tre valsedlar

Rösträtten är det viktigaste vi har i Sverige tätt följt av tryckfrihetsförordningen. Internationellt sett så har vi ett ganska bra valdeltagande. I förra valet 2014 röstade ca 84% av alla röstberättigade i riksdagsvalet. Det placerar oss på en 7:e plats i valdeltagande i Europa. Danmark och Island har högre valdeltagande än Sverige bland de nordiska länderna, medan Finlad ligger lägre med ett valdeltagande på 67%. De länder med absolut högst valdeltagande i Europa är Malta och Luxemburg med ett valdeltagande på över 90% i förra valet. Nu är det ett nytt val i antågande och antalet röstberättigade i Sverige har ökat något. Förhoppningsvis så får vi ett ännu högre valdeltagande i år.

Varje gång Sverige går till val går vi egentligen för att rösta i tre olika val. 

• Val till riksdagen - på en ljusgul valsedel.
• Val till landstinget där du bor - på en ljusblå valsedel. 
• Och slutligen val till kommunen du bor i - på en vit valsedel. 

Detta har de allra flesta koll på. Men vad är det egentligen vi röstar om i de tre olika valen? Vilka områden bestämmer och beslutar riksdagen, regionfullmäktige respektive kommunfullmäktige om? Det kanske inte är fullt lika självklart. Jag skall därför försöka bena ut detta för att förhoppningsvis ge dig en tydligare bild av vad det är du röstar för och varför det är så viktigt att rösta i alla tre valen om man får. För enkelhetens skull så utelämnar jag detaljer som personval, valkretsar och mandatfördelning, nämnder utskott och så vidare. Jag hoppas dock att kunna skriva om detta vid ett senare tillfälle innan valet.

Val till kommunfullmäktige

Vi börjar med att titta på valet till kommunfullmäktige i kommunen du bor i. Det valet som görs på den vita valsedeln. Precis som i riksdagsvalet så fördelas rösterna till kommunfullmäktige efter hur du och alla andra i kommunen röstar. Men vad är det då du röstar om?

I kommunen beslutar man och ansvarar inom ett antal olika områden som t.ex. skolan,
kultur och fritidsverksamhet, hemtjänst, hemsjukvård, socialtjänst och ekonomiskt bistånd (socialbidrag), vatten och avlopp, etc. Det är också kommunens skyldighet att bedriva verksamhet inom dessa områden. Även om det i många fall kan finnas privata aktörer som också utför tjänster inom dessa områden. 

Val till landstinget 

Med den ljusblå valsedeln röstar man till landstingsfullmäktige eller regionfullmäktige. Det finns 13 så kallade regioner i landet. Dessa är i grund och botten landsting men med ett något utökat ansvar för regional utveckling. 

I valet till landstinget är valdeltagandet något lägre än till riksdag och kommun med ett valdeltagande på ca 82%. Vad är det då landstingen eller regionerna beslutar om och är ansvariga för? I första hand är det områden som är för dyra eller för stora för en enskild kommun att klara av. De två största områdena är sjukvård och utveckling och tillväxt av landstinget.

Alla sjukhus och vårdcentraler i länet där du bor är landstingets ansvar. Det är också en stor anledning till att sjukvårdssystemet kan se väldigt olika ut beroende på var i landet du bor. Som ett led i att utveckla regionen  fattar också landstinget beslut om vilka större vägar och andra transportleder som behövs i länet för att tex knyta ihop vägnätet mellan de olika kommunerna i länet på ett bra sätt. Landstingen är tillsammans med dess kommuner också ansvariga för kollektivtrafiken.

Val till riksdagen 

Valet till riksdagen brukar vara det mest uppmärksammade. Men om nu kommunerna ansvarar för skolorna, socialbidragen, kultur och fritidsverksamhet osv. Och landstingen ansvarar för regional utveckling och sjukvård. Vad ansvarar då  riksdagen för?

I grundlagen står det att "All offentlig makt i Sverige utgår från folket och folkets främsta företrädare är riksdagen". Riksdagen kanske främsta uppgift är att besluta om lagar,  statens inkomster (skatter) och utgifter samt att utse statsminister. De statliga lagarna och förordningarna bestämmer och reglerar vad kommunerna och landstingen skall göra. Riksdagen kontrollerar också regeringen. Regeringens och statsministerns uppgift är att styra staten och myndigheterna.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är regeringen som styr Sverige under de fyra kommande åren efter valet. Riksdagen kontrollerar att regeringen och myndigheterna  utför sitt arbete rätt. Regeringen lägger förslag (propositioner) till riksdagen på nya lagar och förordningar som när de blivit fastställda genom beslut i riksdagen, i sin tur styr vad landstingen och kommunerna skall ansvara för.

Kommentera gärna inlägget om du har fler frågor om valet eller mitt inlägg.

//Mikael Granberg

Bränder, beredskap och extremväder

Sommarvärmen fortsätter och runt om i Sverige rasar bränderna. Mina tankar är med alla de som på olika vis drabbas av bränderna.

I Partille med omnejd så här vi tack och lov varit förskonade från någon större incident än så länge. På politisk riksnivå diskuteras det flitigt i media om inköp av vattenbombande brandflygplan och vem som borde göra vad och varför.

Personligen så tycker jag att det är en självklarhet att vi måste vara beredda på såväl extrem torka som extrem väta eller extremt snöande. En allmän beredskap för extremt väder helt enkelt. Det gäller både ur ett nationellt och lokalt perspektiv.

För mig är det självklart att hemtjänst, personliga assistenter, sjukvårdspersonal, m.m. kan ta sig till sina jobb även vid extremt väder. Här måste det finnas en nationell strategi. Det skall inte bero på vilken kommun du bor i.

I vissa delstater i USA har man tex ingen beredskap för att kunna röja snö. Man stänger helt enkelt skolor och de myndigheter som inte anses vara livsnödvändiga. Undantagstillstånd utfärdas också ofta i samband med extremväder i dessa delstater,vilket innebär att endast människor som arbetar i samhällsviktiga funktioner som tex vård och omsorg får lov att gå ut och åka till jobbet. De här personerna får också ofta hjälp att ta sig till jobbet av tex militär personal. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det frågan om inte den modellen är billigare samhällsekonomiskt trots produktipnsbortfall i ekonomin. Man undviker väldigt många olyckor orsakade av vädret. Man slipper snöröjningskostnader, m.m. Även om det inte är en självklar lösning för kommunerna i de södra delarna av Sverige borde man i alla fall utreda frågan.

När det gäller de extremt jobbiga tillstånden som skogsbränder eller översvämningar så bör det finnas en budgetreserv för detta. Det är också självklart att vi skall mobilisera alla resurser vi har för att hjälpa. Att som nu t.ex. "bara" använda 2 av 10 militära  helikoptrar lämpliga för brandsläckning verkar mycket konstigt.

Slutligen tror jag att vi också bör ha större beredskap i kommunerna för att ta emot och koordinera insatser från frivilliga. Detta gäller inte bara vid extremt väder utan i alla extrema lägen där människor kan och vill hjälpa till. Väldigt många människor känner ett stort behov av att hjälpa till när det händer extrema saker. Det ser vi goda exempel på vid de bränder som rasar runt om i landet.

En annorlunda skolgång

Att våra lärare och rektorer i skolor runt om i landet gör en heroisk insats varje dag torde det inte råda något tvivel om. Att skolan kan bli mycket bättre råder det heller inget tvivel om.  Men vad kan vi politiker göra för att skolan skall bli bättre?
 - vi behöver sluta lägga oss i lärandet och istället skapa förutsättningar. Förutsättningar för professionen att utöva sitt yrke.

En viktig förutsättning för att skolan skall kunna bli bättre är att lärarna kan ägna ALL sin tid på att göra det dom är bra på och utbildade till - att lära ut. Inom industrin brukar man kalla det att fokusera på sina kärnvärden vilket jag tror är vettigt. Det svåra är att veta vad som är kärnvärden.

Jag misstänker att de flesta som läser till lärare gör det för att de vill undervisa och lära ut. Men som i så många andra yrken läggs det mer och mer administrativa uppgifter på lärarna. Detta leder till att det blir mindre och mindre enskild tid med eleverna och mindre och mindre tid i klassrummen.

Jag är helt övertygad att om vi politiker ger rektorerna mer resurser för att ytterligare öka möjligheten att omfördela och omprioritera arbetsuppgifter bland sin personal utifrån verksamheten, så kan vi öka den genomsnittliga tiden som lärarna lägger på undervisning.

Kan vi öka tiden som lärarna lägger på undervisning och eleverna så borde vi också i viss mån kunna motverka det enorma rekryteringsbehov som skolan står inför.

Som politiker, och även som förälder tycker jag att man skall akta sig för att lägga sig i hur rektorer och lärare i skolan löser sitt uppdrag.  Vi måste våga ha förtroende för professionen.

Med detta sagt och utan att gå in för mycket på detaljer så har jag några tankar kring vad vi politiker skulle kunna göra. Att bara hälla in resurser i skolan i form av pengar är förmodligen ganska verkningslöst och kostsamt. Men skulle vi t.ex. kunna tillföra resurser i form av lärarassistenter som kan bistå rektor och lärare i administrativa uppgifter så skulle det förmodligen på sikt kunna öka undervisningstiden. En annan uppgift som också tar mycket tid från lärarna idag, är allt IT strul. Projektorer som inte går igång, elevdatorer som inte startar, m.m. Då skulle en IT resurs eller snabbare tillgång till support kunna frigöra tid från läraren. Utöver detta kan man också tänka sig skolvärd, skolvärdinna, socialpedagoger, e.t.c som ordnar det praktiska kring elevernas trivsel och närvaro.

Jag tror också att vi måste sluta centralisera funktioner som t.ex. vaktmästare, skolsköterskor,m.m. Om varje skola hade haft en resurs, t.ex. en vaktmästare som kan hjälpa till med att beställa förbrukningsmaterial, hjälpa till med att koppla upp projektorer eller andra fysiska förberedelser så hade vi också frigjort mycket tid för lärarna.

Jag tror som sagt att ett av dom stora bekymren är just att vi genom åren lagt på mer och mer arbetsuppgifter på lärarna, men inte skapat förutsättningarna för att hantera dem. Vi behöver göra om och göra rätt och fundera på vad lärarnas kärnvärden är och skala av allt det andra.

Reflektioner från en budgetdebatt

I egenskap av ersättare på Moderaternas kommunfullmäktigelista i Partille, var jag igår på fullmäktigemöte i kommunhuset i Partille. Som vanligt vid den här tiden på året så var det dags att besluta om den här mandatperiodens sista budget. 

Stefan Svensson 

Först ut var Stefan Svensson, kommun-styrelsens ordförande i Partille sen många år tillbaka. Han presenterade alliansens budgetförslag med ett flertal olika riktade satsningar och ramhöjande satsningar. Bland annat så vill alliansen i Partille t.ex. satsa på skolan, omsorgen och de anställda i kommunen. Sedan följde presentation av resterande partiers budgetar i storleksordning efter mandat. 

Efter en halvtimmas ajournering av fullmäktigemötet inleddes sedan budgetdebatten. Det blev snabbt många namn på talarlistan och debatten pågick i nästan tre timmar med repliker och genmälen. 

Allt som oftast, i både nämnder och fullmäktige så är min erfarenhet att det brukar gå ganska sakligt till i Partille. Vissa saker är alla överens om och i vissa andra ärenden är oppositionen och majoriteten överens om att man inte är överens. Men debatterna brukar vara ganska sakliga, korta och produktiva. (För det mesta). Men när det kommer till budgetfrågan då vill alla partier bekänna färg. Det är här partiernas olika ideologier, principer och heliga kor verkligen kommer fram. Och det är just detta jag tycker är så intressant med just budgetdebatten. 

En av de större frågorna under debatten var avsättningen av medel för exploateringen av Finngösaravinen. 

Finngösaravinen - Foto:Partille Tidning

Fullmäktige har sedan tidigare beslutat om ett planprogram för den så kallade Partille Eco Park som är planen för hur Finngösaravinen skall exploateras. I frågan syntes en tydlig skiljelinje mellan de olika partierna, men inte mellan de olika blocken. T.ex. så är både S och M i Partille för en exploatering av Finngösa medan C och MP är tydligt emot. 

Det fanns även andra områden där olika partier var delvis överens, över de traditionella blockgränserna, även om det också fanns stora skillnader. Men jag tycker ändå att detta pekar på att den politiska kartan i Sverige inte är så självklar längre, även om vänstersidan i Partille med bestämdhet hävdade motsatsen under budgetdebatten. Vänstersidan menade på att det bara är prat från olika opinionsbildare och ett spel för gallerierna att blockpolitiken är död. 

Det finns dock en stor tydlig skillnad mellan vänster och höger i Sverige som också visade sig under budgetdebatten i Partilles kommunfullmäktige. Det är frågan om just budgeten och hur olika saker skall finansieras. Vänstersidan vill höja skatterna medan högersidan vill sänka skatterna i den mån det är möjligt. Vänstersidan vill skapa ett samhälle med bidragsberoende, medan högersidan vill öka människors valfrihet och minska bidragsberoendet. Vänstersidan vill att staten skall ta hand om folket, medan högersidan vill att folket skall ta hand om sig själva så långt det är möjligt. 

Men är då blockpolitiken helt död? Har de politiska partierna lämnat sina ideologiska ideal till förmån för enbart sakfrågor? Nej, riktigt så enkelt är det nog inte. Även om de flesta budskap från samtliga partier idag handlar om sakfrågor så tror jag ändå att alla partier fortfarande har en grundideologi och grundvärderingar. Men sakfrågorna och då i synnerhet de stora sakfrågorna som t.ex. lag och ordning och flyktingpolitiken har blivit viktiga frågor för många partier oavsett höger eller vänster. Framförallt är det viktiga frågor för väljarna. Jag tror att även om partierna fortfarande har kvar sina ideologiska grundtankar så blir det viktigare och viktigare för väljarna att veta hur olika partier tänker i de olika stora frågorna i samhället, framförallt i frågor där man upplever att saker inte fungerar.  

Jag tror därför att även vi politiker behöver tänka annorlunda framöver. I Europa ser vi tydligt att den traditionella blockpolitiken håller på att suddas ut med koalitionsstyren som t.ex. i Danmark där Venstre som är ett parti som ligger något vänster om mitten och Dansk Folkeparti som är ett nationalkonservativt parti långt till höger. 

Det är inte längre självklart att kampen för att vinna valet står mellan höger och vänster eller partiernas olika ideologier. Jag tror att det handlar mer om att faktiskt vinna väljarnas förtroende i så många av de stora samhällsfrågorna som möjligt. Och att kampen står mellan de partier som verkar mest trovärdiga att kunna och vilja genomföra nödvändiga förändringar i de stora frågorna och de partier som inte är trovärdiga.  

//Mikael 

Vill du läsa mer om besluten i Partille Kommunfullmäktige 12/6 2018?

Kommunfullmäktige 2018 06 12 Partille Snabbreferat

Kommunfullmäktige 2018 06 12 Partille WebbTV

Nu är det mindre än 100 dagar kvar till nästa val. Två frågor som förmodligen kommer att dominera valet både på lokal-, regional- och riksnivå är frågan om tryggheten och frågan om flyktingarna.

Det märks att det har hänt något i samhället sedan förra förra valet. Då var det framförallt skolan, vården och jobben som  var viktiga frågor. Dessa frågor är  givetvis lika viktiga även i detta val,  men det frågorna om lag och ordning samt migrations- och integrationsfrågorna som kommer att dominera.

En stor stor skillnad från förra valet är att frågorna om migration och integration nu går att prata om utan att man automatiskt blir stämplad som rasist i media. Även om det fortfarande finns många människor som hävdar att omsvängningen i debatten bara är ett uttryck för omänsklighet eller  att övriga partier nu går i Jimmy Åkessons ledband.

Jag var på  media träning strax före förra valet. Vi fick då lära oss att vissa områden var tabu att prata om i media, både i intervjuer och i sin egna blogg. En sådan helig, tabubelagd fråga var flyktingpolitik och integrationsfrågor om man skulle tro kursledaren.  Kursledaren, som själv var journalist menade på att frågan om t.ex. invandringen inte gick att diskutera i media. Hur kloka resonemang man än hade så skulle media medvetet vinkla det till oss politikers nackdel.

Så lät det före valet 2014. Men nu låter det annorlunda, helt plötsligt är migrations och integrationsfrågorna helt rumsrena. Och jag tycker faktiskt att det är ett steg i rätt riktning. För det första måste alla i Sverige, såväl politiker som vem som helst kunna ha en debatt utan att man blir dömd, häcklad och ibland till och med avrättad i både traditionella och sociala medier. För det andra så måste vi faktiskt få lov att ifrågasätta allt som händer och sker i vårt land. Det gäller även flyktingpolitiken och integrationsfrågorna.

Det är t.ex. rimligt att ifrågasätta kostnaderna för migrationen och integrationen och ställa dessa kostnader mot andra kostnader. Många menar på att det är fel att ställa svaga grupper mot varandra och att Sverige är ett rikt land och att vi har råd med allt. Jag menar att så är inte fallet. Det viktigaste vi politiker har i vårt uppdrag är att fördela och prioritera. Och då måste man ställa olika grupper mot varandra.

Valet 2018 tror jag som sagt kommer att handla mycket om lag och ordning samt migrations- och integrationsfrågorna. Men det parti som kommer att vinna, är det parti som kan övertyga väljarna om att man har en förändringsvilja som man kommer att verkställa. Och att man vågar tala om alla frågor.